Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet. I aforismsamlingen Väst-östligt (1925) söker Ekelund sammanlänka orientens antika visdom med den antik- grekiska – det han med egna ord väljer att benämna ”Metrik-Mystik”. Hans poetiska, enigmatiska prosa kan här liknas vid sofistikerade marginalanteckningar kring några av hans litterära inspirationskällor, såsom Nietzsche, Schopenhauer, Goethe och Comte. I Ekelunds fall handlar det dock inte bara om att läsa, lära och hylla. Det rör sig även om att låta sig påverkas av de stora li