Det här är en historisk HBTQ-roman i bästa feelgoodanda, och den första delen av tre. Året är 1964. Johan och Lars arbetar på Västerbergs gård under sommaren. Bådas föräldrar har vänt dem ryggen i tron om att deras perversa ådra ska botas genom hårt arbete. De skulle umgås efter de tunga arbetsdagarna på lantbruket, som vänner. Fiska och bada i Skärsjön och sitta på Hennings bar för en öl eller två. Men sommaren blir en plåga. Att vara annorlunda och ses som sjuk på grund av den man är blir tungt att bära på. Lars bjuder ut Marianne på dans och hoppas bli sig själv så som förväntas av föräldrar och omgivningen. På gården finns även mor Britta som visar sig bli nyckeln till Lars och Johans framtid. OMDÖMEN: Ojojoj... Vilken känslovåg denna bok tagit mig på! En feelgood bok om kärlek mellan män och en överraskande lesbisk karaktär, som både ger inblick i hur det var att leva som homosexuell på 1960talet och får en att inse att kärlek, framför allt ungdomens kärlek, alltid är lika virvlan