Finnegans Wake av James Joyce (1882-1941) är ett centralt verk i den litterära modernismen. Samtidigt är det så mångtydigt eller omöjligt att tyda, att läsarens främsta reaktion blir förvirring och rådlöshet. Men oavsett om läsaren förstår helheten eller inte -- och det gör läsaren inte -- finns här ett outtömligt flöde av ordlekar och språkliga nykonstruktioner som är underhållande, humoristiska, vackra och bisarrt fascinerande. Läsaren kommer på sig själv med att bli poetiskt hänförd -- och inte sällan med att skratta högt. Finnegans Wake är naturligtvis omöjlig att översätta eller tolka på svenska. Och just därför, i god joycesk anda, bör något liknande göras. Bertil Falk kallar detta ett "motsvariggörande" av verket. Men kan Finnegans Wake ens motsvariggöras? Vi famlar i blindo som med allt annat som rör James Joyces extrem-modernistiska verk. Och trots allt kan vi läsa Bertil Falks motsvariggörande för dess egna språkekvilibristiska skull. Finnegans likvaka är dessutom för svenska