Vi lever våra liv på den smala kustremsa som löper mellan minnen och drömmar. Drömmarna har en viktig funktion som något att sträcka sig och växa mot, medan minnena hanterar det liv som blev. Så inleder Tomas Sjödin den krönika som gett titeln till denna, hans fjärde bok med krönikor. Många av texterna letar sig tillbaka till tider, platser och minnen som alla har det gemensamt att de har något att säga om vår väg in i en oviss framtid. Han skriver om till synes vardagliga ting och iakttagelser som i sin enkelhet och vardaglighet hjälper oss att bevara blicken för det storslagna i tillvaron. Här finns även texter om skillnaden mellan att vara en letare och en väntare, om råttgrå dagar, favoritfik, väder, vikten av att misslyckas, skönheten i en blyertspenna och att bakåt kan vara en väg framåt. Krönikorna är skrivna under några korta år som kommit att präglas av både en global pandemi, krig i vårt närområde och ett allt mer spänt säkerhetsläge. Att i sådana tider söka sig mot de