Den glimrande oskuldsvita snö som fallit under natten låg som en skylande filt över Yndaros smuts och sörja, men vaktsoldat Elgalo visste vad som fanns inunder. Varken snötäcket eller alla som slavade med att skura, feja och dekorera inför Hertiginnans bröllop kunde tvätta bort den verkliga rötan, lika lite som de förmådde att sopa undan stadens skuggor. "Jag tror på barbarerna , muttrade Arala, hans nyrekryterade patrullkompanjon. Elgalo nickade instämmande utan att egentligen hålla med. Att någon skulle försöka förvandla den förestående högtiden till ett blodbad var ofrånkomligt, men kandidaterna var så många att han svårligen kunde peka ut en favorit alverna, flyktingarna eller de fallna solriddarna låg lika nära till hands. Det var som om Ambria höll andan, som om hela riket trodde att alliansen med klanernas Storhövding skulle kväva de många oroshärdar som blossade hetare och hetare omkring dem. Själv var han av en annan uppfattning ... Eller Mörkermästarna , fortsatte Arala, om r