När den portugisiske poeten Fernando Pessoa dog 1935, endast 47 år gammal var största delen av hans litterära produktion okänd eller bortglömd. Hans ställning som en av 1900-talets främsta diktare vilar i huvudsak på den utgivning som har ägt rum efter hans bortgång och som ännu inte är avslutad. Till de märkligaste upptäckterna hör Orons bok, i original utgiven så sent som 1982. Internationellt har denna bok väckt sensation. Fernando Pessoa var en diktare som starkt upplevde människans gåtfulla sammansatthet, de myller av möjligheter som ryms inom jaget I sin poesi talar han genom flera sådana alternativa personligheter – heteronymer kallade han dem. I dagboken låter han en halvheteronym för ordet. Bokhållarbiträdet Boernardo Sores yttre tillvaro är händelsefattig och alltigenom glanslös. Så mycket öppnare, hänsynslösare och djupare är de reflexioner som Pessoa i "Orons bok" har anförtrott sitt halvt skugglika språkrör. Ur Bengt Holmquists inledning: Orons bok är ytterst innehållsrik,