Befolkningen i Kuopio lever i ständig oro. Nu, under sommaren , har arméerna på finska fronten fastnat i stillastående försvarslinjer. Den gångna vinterns hungersnöd var svår, men kvinnorna i staden har bestämt sig för att överleva även detta krig. Det finns dock små ljuspunkter i tillvaron: Anna har fått hem sina barn igen, och under Hildas ledning bakas de första krigsbröden ur en säck rågmjöl. Helvi vet inte hur hon ska skydda Mari, som har nått den ålder då hon lockas av uppmärksamheten från de tyska soldaterna som kommit till stan. I Finland råder dansförbud, men i hemlighet dansar man ändå, tyst i hemmen, utan skor, eller i ladugårdar på landet, på gräsmattorna i staden eller på bryggan vid havet. Dagtid är de vuxna tvingade till hårt arbete för att överleva och de unga måste hjälpa till. Under de korta lediga stunderna vill alla leva så intensivt som möjligt och bara glömma. En sällsam orkidé berättar om sommarens bedövande sköna men korta stunder, om ett dygn i Kuopio, om sko