"Den tysta sorgen är en rygg. Diskbänk och bortvändhet. Det är svårt att ställa frågor till en böjd rygg, spända uppskjutna axlar och ett frenetiskt spolande och svabbande med diskborste och porslin." Ur boken Britta Hermansson tror länge att hon finns till för att hennes storebror Sven är död. Han drunknade i ett dike en vårdag mindre än ett år innan hon föddes. Men det pratar de aldrig om där hemma. Fast sorgen finns där ändå, blir hennes första språk. Sorgen över att leva istället för någon annan höll på suga ut all glädje ur Britta Hermanssons liv under många år. Men nu har hon bestämt sig för att ta sig vidare. Behöver hitta livet, glädjen och lusten att finnas. Kunna sätta ord på tystnaden och sorgen. Parallellt med Brittas berättelse finns en annan, om de 37 personer som 1896 utvandrade från Brittas hemby Nås till Jerusalem för att möta Jesus Kristus på Oljeberget. De reste i riktning mot hoppet, men fick leva med sorgen över att lämna allt - en sorg som de inte heller pratade o