Människans språkutveckling är allt annat än en isolerad process. Utvecklingen breder ut sig över det fysiologiska, psykologiska och sociala. En första svepande blick över ämnet räcker för att inse att det är otaliga egenskaper som barnet måste behärska för att en dag kunna deltaga i ett språkligt samtal. Barnet måste interagera med andra människor. Hen måste kunna avgränsa, bunta ihop, hitta skillnader och likheter. Hen måste kunna framställa gester och språkliga signaler, till exempel med munnen, halsen och lungorna, eller med händerna, armarna och ansiktet. Senare, när ett ordförråd börjar växa fram måste barnet lära sig i vilken ordning orden kommer och hur de kan kombineras och ändras. Liksom de regler för hur vi pratar om världen, om tid, om antal, om perspektiv. Listan kan göras lång. Under de första levnadsåren genomgår människan en häpnadsväckande förändring, från att ge ifrån sig reflexmässiga signaler via mycket begränsade uttryck, till att uppnå en alltmer sofistikerad